Ni vet när man gör saker man inte vill, men man gör det för alla andras skull? För att annars kanske man gör fel, i ders ögon. Men vad du gör för dig själv är just då inte viktigt.

 Om ja tänker efter är det små saker man gör i stort sätt varje dag för andras skull. Inte kanske handlingar men bara saker man säger. Ibland nödvändigt, ibland inte.

 

 Det finns en stor sak jag gjort för andras skull, som ja så fruktansvärt ångrar. En sak som visar huur hårt saker som sägs påverkar mig. 

Jag var vegetarian i flera år, sen träffade jag Jonas å fick höra hur man ska äta kött å att vi alltid gjort det.

I ett nytt förhållande, skör som jag var, så e de klart att man inte vill vara till besvär för hans familj å de omkring. 

Varför äter du inte kött hit å dit. Så fort man skulle äta borta vart de fisk fisk fisk och fisk. 

De e klart ingen orkade ställa sig å göra vego käk. 

Så, sakta men säkert började ja äta kött. (inte dagligen utan höll mig mycket till vego kost ändå.) 

 

Visst, ja hade kunnat vart stark, sagt emot å stått upp för mitt val; Vegetarian. 

Men ikke. För mesig. 

Men nu är jag åter på banorna och kommer inte på något vis göra så stora val för andras skull som påverkar mig och mitt liv så pass mycket.

 Dom små dagliga sakerna, som enkla ord som kanske e bättre än att välja de dåliga kan jag hålla mig till.

 

Nu är det dags att stå upp för sig själv.