Hej hopp måndag och ny vecka. 

I morse va ja en smart mamma å tog en power nap under killarnas första sovstund. Ja tänker alltid att ja ska passa på å göra nåt medan de sover. Tex, sy, rensa, måla eller så. Men idag la ja mig å sov!
Så värt.

 

Killarna har vart rätt mammiga idag men de har ja inte haft nå problem med då ja behövt deras närhet med. Ja har känt hur de börjar krypa lite obehagligt i min kropp å igår kände jag mig "lätt som att ja gick på moln" till å från. Å de e typiskt innan de kommer en sväng av ångest. Suck.

De har inte blommat ut mer idag. Förhoppningsvis har min distraktion med att leka, gosa, städa, lagat mat & hänga med Sanna hjälpt. Eller så kommer det en släng snart, vem vet. Den svävande känslan är i alla fall borta. 

 

Nu ikväll har jag kollat på förra veckans Sofias Änglar å gu va ja har gråtit. (kanske släppt ut min ångest på det viset). Det var en tjej som hade anorexia som skrivit till programmet för sina föräldrars skull å de va så mycket känslor så ja har suttit här och gråtit. 
Har även gråtit för en tjej la ut att det är årsdagen sedan deras lilla kille somnade in mellan henne å pappan & att en annan tjej skrev i prematur föräldragruppen att deras dotter somnade in idag. 
 Ja e såå känslig och jag kan inte ens tänka mig hur dom mår alls. 
Nu gråter jag igen.

 

 

Att se programmet med Kimberly med ätstörningarna fick mig å tänka tillbaka lite på då ja mådde som sämst. Eller när jag försökte jobba med att må bra.

 Hon sade nu i programmet att hon stött bort många pga olika saker, men att hon förstod att om man öppnar sig och berättar hur man mår så är det en väg mot tillfrisknande.

Jag tänkte då speciellt på en händelse med en dåvarande kompis till mig som jag umgicks lite med. Jag ville bli frisk och gick behandling, å där bad min behandlare mig att berätta för denna person att ja var sjuk, att de inte betyder att hon ska ha koll på mig för att hon vet, men att det kan hjälpa mig att inte kräkas å överäta om hon vet att jag är sjuk.

 Jag laddade i dagar för att berätta detta och en dag skulle jag vara med henne. Vi satte på hennes rum och ja berättade hur det låg till.. 

De va så sjukt jobbigt men så skönt och jag kände mig stark å duktig. När jag pratat klart så titta hon på mig, log å sa;

 

Ha! Ja visste de!

 

Jag minss känslan i mig. men jag minns inte vad jag sade.

Alltså.. Va? Vad var de för svar av henne? Hade det varit ett ämne på tavlan som de hade vadslagits om eller vad var det frågan om?

Ne fy. Jag blev så skamsen. Och jag kände hur hon va stolt över sig själv å i hur rätt hon haft hela tiden. 
Hon hade rätt å visste men frågade aldrig hur jag mådde. Å hon måste vetat att ja kräktes varje gång jag fikat med henne efter alla olika mackor, kakor, ostar osv hon bjudit på.

Det var som att hon gjort allt det för att göra narr av mig.

 

Nä fy nu vill ja inte tänka på det mer.

 

 

Imorgon blir det en rolig dag som jag ser fram emot. 
Hoppas ni haft en fin måndag och att tisdagen blir lika så.